Den tredimensionella textilkonsten talar ett språk som berör. Med sin mjukhet och styrka passar den i utrymmen där människan behöver styrka, tröst och ro.

Min konstform kom till 2014-2015. Textilskulpturen var min utgångspunkt. Genom textilens mjukhet kunde jag lyfta upp svåra ämnen, som utbrändhet och sorg, utan att ämnet blev för brutalt. Textilen fungerar som en bro mellan känsla och förståelse.

Såsmåningom blev mina verk abstraktare. I det abstrakta finns utrymme för betraktarens tolkning och den egna erfarenheten.

Min önskan som bildkonstnär är att väcka till reflektion över det egna livet. I mitt arbete vill jag synliggöra människans liv och förmedla både livets skörhet och skönhet.  Människan förnimmer med kropp, själ och ande. Vi använder våra sinnen och vår erfarenhet. Min erfarenhet från mitt tidigare yrkesliv som hälsovårdare och min livsväg ligger som grund för mitt konstnärliga arbete. 

 

Mina fysiska verk speglar livet genom sin struktur, stofflighet, materialkänsla, färgsättning.Jag har valt att använda mig av textiler som jag återanvänder.  Det återanvända materialet talar ett tyst språk, den bär en styrka som inte ett oanvänt material besitter. Den innehåller dimensioner som inte enbart är synligt för ögat.                                              


Min önskan är att konsten ska beröra och bygga upp. Jag hoppas att mina verk får finnas i människors vardag, i det offentliga rummet, på skolor, sjukhus, vårdhem, i församlingar, samlingslokaler, arbetsplatser och i privata hem.

Min önskan är att väcka ett mod att våga möta livet, bejaka livet.

Jag vill visualisera livet  och göra livet igenkännbart.

 

 

 

Tänk dig en vit vägg. Ett tyst rum. Svalt och skönt. Det är högt i tak, rymd och ljus.                             

I vrårna ett vänligt dunkel. Du vänder dig om. På väggen möter din blick svep av en mjukpensel, färg som smälter samman. Stänk, hårda linjer på ett mjukt tyg. Dina sinnen skärps, du drar in andan, en svag doft av tjära och rost. Vad var det du förnam? Blicken sveper över verket, det blå övergår i grått och brunt. Vad är det du ser? Blicken vilar, ta ett steg tillbaka. Tankarna vandrar, söker fästpunkt. Kroppen är tung, andningen stilla, din kropp vill slå sig ner, komma till vila. Vad är det som sker? Ett minne lyft upp, en känsla av det som var. Var kom det ifrån? En stilla ro. Din blick som vilar, ett andetag, ett hjärtslag, dina tankar som letar efter fästpunkt och får ro.

Kropp-själ-ande- konsten-att leva.